funny bunny
Igår skulle jag sy ett nytt draperi.
Insåg att jag sytt fel, så kortsidan blev långsidan vilket resulterade i ett 20 cm för kort draperi.
Resultatet?
Jag bröt ihop och började gråta som ett barn. Helt förstörd, jag var värdelös och kunde inte göra ngt rätt.
Tack älskling som förstår mig, skrattar åt mig och får mig att må så bra.
Idag tvättar jag soffklädseln. Står och tar bort tyget på sittdynorna.
Under dom ser det ut som en soptipp för myror. En massa massa skit, typ grus, sand (?), salta pinnar etc.
Anton kläcker ur sig (en såhär i efterhand klockren kommentar)
"Du tycker inte du ska dammsuga där under?"
Resultatet?
Jag beter mig som en tonåring och fräser ur mig
"Men ser det ut som jag hunnit eller?"
Tack Anton för att du är så förstående och kommer ihåg varför jag nu ibland är monster.
Jag är ganska så trött på dessa hormoner som kommit i slutet nu..
Men vad jag har förstått så är det inte över when the fat lady sings?
Sen ska man dras med efterfödselnhormoner och amningshormoner?!
Kul, kul.. KUL!
