enjoy the little things ♥

Sådär ja..
Angående igår..
Det känns väldigt privat och känsligt för mig, har förstört mycket för mig..
Då menar jag inte det som hände igår, utan det som hände i somras/höstas..
Men jag känner iaf att jag väldigt gärna vill skriva av mig detta..
Det är så orättvist, och det har gjort mig så ledsen.
Nåja..

Igår då..
Jag var redan nertryckt till botten efter ett jobbigt besök på arbetsförmedlingen.
Sen fick jag ett samtal, där jag skulle förbi till jobbet och skriva på ett avslut (?).
Ett avslut helt enkelt.

För er som inte vet har jag haft ett jävla oflyt kan man kalla det..
Sade upp mig från mitt gamla jobb, då jag fick ett långtidsvik (minst 6 månader) inne i Örebro.
Hann knappt börja där innan jag fick erbjudande om ett 2-årsvikariat här i stan.
Inom samma företag, kan jag tillägga.
Det var en som tagit tjänstledigt pga studier.
Givetvis tackade jag ja till det och avslutade min tjänst i Ö-o, blev där 2 endast månader.
 5 dagar innan jag skulle börja här i stan visade det sig att hon som börjat plugga
ångrat sig efter några dagar, så där stod jag..
Tack vare facket fick jag en månad (uppsägningstid) att jobba iaf..
Men sen var allt jag kunde få en extratjänst.
Som jag nu blivit borttagen ifrån?

Det visar sig att dom slutat höra av sig till mig, då dom antog att jag inte orkade?
Det är ingen som frågat mig dock..
Kan också tillägga att jag jobbat extra där sen hösten 07..

Men redan från jag gjort min sista dag på min "uppsägningstid"
 så hade dom redan tagit in en annan Lördagsextra?
En annan som jobbade varannan lördag, såsom jag gjort innan..

Nu är det absolut inget som jag antyder mot någon person!
Jag är bara så jävla trött på dänhär jävla skiten!
Dethär är förresten andra jävla gången jag snubblat på målinjen ang en tjänst där!
Vill aldrig mer tillbaka dit!
Jag hade kanske inte varit arbetslös idag om det inte blivit såhär, det är där skon klämmer!

Man är så maktlös i slutet, ord betyder inte ett jävla skit!
Vadfansomhelst kan hända, och man är som en spelpjäs i spelet.
Ja men det är ju bara jag..

:(

Ja, jag kanske inte hade kommit över det hela idag iaf :P
Men inte så lätt att göra det kanske, såren blev upprivda på nytt igår.
Det känns som det inte tas nån hänsyn till mig?
Som att jag kan slängas omkring med lite hursomhelst..

Nu kanske nån tycker att jag överdriver?
Men då har nog inte den personen varit arbetslös i ett halvår som jag nu varit!
Det är verkligen en smäll, varje morgon, mot självförtroendet.
Jag gillar att jobba, ha mycket att göra med många bollar i luften.

Nu har jag fått ventilera mig lite.
Nån som orkade läsa?
Peppande ord tas gärna emot i sånt fall :P